Perspektiv: Emelie
Allas hjärtan slår normalt igen. Det känns lite konstigt att vara tillbaka i svenskaklassrummet, ungefär som när man kommer tillbaka från en lång semester, eller ett sommarlov. Och precis på samma sätt är hjärnan så där långsam och förvirrad, som om den glömt bort alla de vanliga genvägarna.
Allas hjärtan slår normalt igen. Det känns lite konstigt att vara tillbaka i svenskaklassrummet, ungefär som när man kommer tillbaka från en lång semester, eller ett sommarlov. Och precis på samma sätt är hjärnan så där långsam och förvirrad, som om den glömt bort alla de vanliga genvägarna.
Men vi försöker i alla fall sammanfatta vårt studiebesök:
Johann Wolfgang von Goethe kändes som en rätt igenom
estetisk och poetisk man. Spontan och full av känslor. Han skrev vad han kände
för, när han kände det – enligt honom är den bästa litteraturen i någon mån
byggd på egna erfarenheter. Goethe intresserade sig för det vetenskapen inte
kunde förklara, han inspirerades och stöddes av ungdomsrörelsen ”Sturm und drang”, och
blev en av de första romantikförfattarna.
Han valde att skriva sin världskända debutroman ”Den unge Werthers lidanden” i brevform
för att få berättelsen ännu mer personlig och känslofylld.
Vår tolkning av det sista brevet – en känsla av att Werthers
kanske ville dölja de oroligare känslorna inombords för Lottes skull –
bekräftades inte av Goethe. Liksom författarna efter honom, romantikens
författare, censurerade han ingenting. Breven är öppna och ärliga, de speglar
rakt hans känslor.
Trots det tragiska slutet, verkar Goethe tänka sig en
lyckligare fortsättning för Lotte – han lämnar dock det beslutet hos läsarna.
Kanske beror det på att Lotte speglar den verkliga förälskelsen Charlotte?
Studiebesök i historien har alltid samma exotiska känsla
över sig. Själva luften är liksom annorlunda, så mycket mer fylld av allt
möjligt. Jag trodde aldrig att det skulle vara så häftigt att möta
romantikförfattaren Johann Wolfgang von Goethe. Det var kanske inte just orden
som fångade min största uppmärksamhet, utan snarare hur han formade och
betonade dem, hur han satt, vad hans händer gjorde. Hans sätt kändes annorlunda
på en väldigt grund nivå, men här och var skymtades en ännu djupare nivå – den
som varje människa har.
Analysen var nog svår att göra rolig, men den var extremt långtåkig, det hade kunnat gå att göra den till en dialog. Dock var resan rolig att höra (med gubb-Filip mm.) Det var en del grammatikfel och stavfel här och där.
SvaraRaderaNi verkar ha speglat romantiken på ett bra sätt, vi tyckte även om att ni visade lite på hur samhället såg ut, med fattigare och rikare. NI lyckas ta de viktigaste kännetecknen från romantiken och speglar Goethes personlighet på ett roligt sätt.
Kul att ni ändrar perspektiv! Kreativt, innovativt skrivande!
Vi vill också lägga till en jämförelse med vår epok - antiken.
SvaraRaderaGoethe verkar vara mer poetisk och försöka spegla de känslor som människan känner i sig i sina texter, medan Homeros mer försökte underhålla och lära ut läxor. Homeros hade heller int enågon personlig koppling till berättelserna, utan det var berättelser han hört vandra från mun till mun, medan Goethe skrev om sina egna erfarenheter och känslor, för att göra historierna mer realistiska och nära läsaren. Vi ser en starkare koppling till människans egna väsen än hos Homeros, som skriver mer om människans relation med gudar och vad de kan lära av den.
Den mest relevanta skillnaden vi kan se mellan romantiken och den europeiska medeltiden är hur känslor uttrycks. Under romantiken svämmade texterna över med känslor, medan man under medeltiden höll känslobeskrivningarna rakare.
SvaraRaderaEn av de likheter vi kan se mellan våra texter är att de båda handlar om förbjuden kärlek, men även om sorg och död.
För övrigt tycker vi att er analys var nyanserad, men något överflödig och tråkig. Hemresan var rolig att läsa med Filip som blev gammal och Emelie som måste backa bilen för att rädda honom. Intervjun var tydlig och lätt att följa, vilket var ett stort plus. Bra jobbat!
Det finns stora skillnader mellan romantiken och vår epok upplysningen; romantiken var en slags revolution mot upplysningens vetenskapliga och förnuftiga era – känslorna, fantasin och naturen ersatte vetenskapen och förnuftet. Upplysningslitteraturen som baserades på fakta och som skrevs för att främst informera ersattes med litteratur fokuserad på fantasi, kärlek och det övernaturliga. Skräck och rysare var även det en stor del inom romantikens litteratur och denna del tycker vi att ni hade kunnat beröra lite mer då det är en karakteristisk del av romantiken som litteraturepok.
SvaraRadera"Den unga Werthers lidanden" kretsar kring känslor och olycklig kärlek medan "Ett anspråkslöst förslag" presenterar ett vetenskapligt och analyserat förslag på hur man kan lösa samhällets hungersnöd, inga känslor är inblandade utan endast realistiska argument. Texterna är helt olika; en kärlekshistoria skriven i brevform med gammaldags språk ("Den unge Werthers lidanden") och en ironisk argumenterande artikel, med kalkyler och formellt språk som berör samhällsproblem ("Ett anspråkslöst förslag"). Goethe censurerade ingenting i sin text men valde att vara anonym vid publiceringen, Swift gjorde tvärtom då han censurerade sin samhällskritik i rädsla för att bli bestraffad med satir men publicerade sin text utan att vara anonym. Goethe förmedlar ett hav av känslor med sin text och baserar den på egna erfarenheter medan Swift berör samhällsproblem och försöker väcka en reaktion. Goethe likväl som Swift, engagerade sig i samhället och politiken vilket är en likhet mellan de två författarna. Enligt intervjun som ni skrivit baserar Goethe sina texter på olika situationer som har hänt på riktigt och det gjorde även Swift! Swifts text grundar sig i samhällets dåvarande problem och inte i någonting som hänt tidigare i historien eller som är påhittat. Goethe lämnar lite åt läsarens fantasi där han/ hon får bilda sig en egen uppfattning gällande ex. hur det går för Lotte efter Werthers död medan Swift istället väcker reaktion och tankar med sin text men inte lämnar så mycket åt fantasin utan formulerar vetenskapliga argument och presenterar fakta på ett mer konkret sätt.
Språket är ibland bristfälligt med blandning av presens och imperfekt, felaktig styckeindelning på vissa ställen som leder till att det blir svårt att hänga med i texten, stycken skrivna i både jag – och vi – form, stavfel samt felaktiga meningsuppbyggnader på vissa ställen. Över lag en intressant text med ett bra avslut där ni får in lite humor som rundar av historian på ett fint sätt. Ni får med alla delar men ni hade kanske kunnat fördjupa er analysdel genom att ex. dra paralleller till dagens samhälle och litteratur. Skrivs det texter likvärdiga Goethes idag?
Över lag mycket bra jobbat, lagom lång text med bra innehåll! /Upplysningsgruppen
Eftersom vår grupp har haft i uppdrag att analysera samma litterära epok som er, romantiken, så är en jämförelse av epoken kanske inte så lämplig! Vi tycker att ni har presenterat relevant information om romantiken och sorterat ut det viktigaste att säga om epoken.
SvaraRaderaNär man jämför våra romantiska författare, Shelley och Goethe, finns det både likheter och skillnader. En likhet är att Goethe, precis som Shelley, skriver väldigt tidstypiskt och att det är mycket fokus på just känslor, kärlek och sorg. Naturen används av författarna för att göra miljöbeskrivningar, man censurerar inget och är inte rädd för att ta upp det läskiga och obehagliga. Det gemensamma temat för ”Frankenstein” och ”Unge Werthers lidanden” är just ensamheten och ”utanförskapet”. Frankensteins monster och den unge Werther genomgår båda en mycket tuff resa. Gemensamt för texterna är också att de söker empati hos läsaren. Till skillnad från Shelley är Goethes språk mer poetiskt och känslosamt, vilket gör att hans texter känns väldigt mycket äldre än Shelleys. Goethe fokuserar mer på kärlek, olycklig sådan, medan Shelley lägger kraft på att framföra sitt budskap – att vetenskapen inte ska dominera samhället. Hennes verk känns därför mer revolutionärt och med ett entydigt budskap. Medan Shelley använde sig av dagboksanteckningar i sitt verk, använde Goethe sig av brev, för att på samma sätt göra texten personlig. Er intervju var bra, men vi tyckte att ni ibland kunde ha varit lite tydligare med vad ni ville få fram, så att man förstod varför och om det fanns något syfte med att ställa just den frågan.
Er avslutning hade kunnat sammanfatta en större del av er text, eftersom vi kände att man inte fick tillräckligt med repetition för att information verkligen skulle fastna. Vi tycker överlag att ni har gjort ett jättebra arbete, med en rolig historia som bakgrund, vilket sätter guldkant på lässtunden. Däremot fanns det språkliga fel här och var och ibland tyckte vi att ert språk var nästan lite väl avslappnat och olämpligt för sammanhanget. Ni höll er inte alltid till samma tempus, vilket gör att texten inte kändes så sammanhängande och bearbetad. Annars, superbra jobbat!
Bra och kortfattad sammanfattning, kunde dock innehållit lite mer information! Vi som har läst om renässansen tyckte att romantiken som epok och era diskussioner skapat en harmonisk bild av epoken. I jämförelse med vår epok har eran känsla och öppenhet medans våran är mer fokuserad på humor, upptäckter och äventyr. Kul att läsa något mer spirituellt!
SvaraRadera